Manifest

Mitt manifest är uppbyggd som en karta, med en startpunkt och ett mål och däremellan milstolpar för att nå målet vi alla önskar nå – en bättre, hållbarare värld. En värld där vi kan leva tillsammans utan att behöva skada och exploatera varandra och vår miljö. Milstolparna kan ses som ideologiska ståndpunkter, som löften, som drömmar. En väg till något bättre!

Startpunkt

Vi lever i en global kapitalism, där ett samhälle som Finland inte kan betraktas utan att titta på en större bild. Vi idkar export till över 150 länder och import från nästan lika många. Det är handel med mer än två tredjedelar av världens länder. Det är således så gott som omöjligt att leva ett liv här utan att vara i kontakt direkt eller indirekt med stora delar av världen. Samtidigt har vi föga aning om de förhållanden som verkligen råder och vilken effekt våra dagliga val har på den globala miljön och för de människor som ligger bakom de produkter vi konsumerar. Våra dagliga val baseras därför sällan på en kunskap av dess sanna påverkan. Men faktum kvarstår att våra dagliga val påverkar hela världen. Och vi rättfärdigar dessa val, vilkas konsekvenser vi inte känner till, med en rad olika argument; vi måste ta bilen just nu för annars hinner vi inte, vi måste köpa det ena eller det andra, vi har inte tid eller råd med en hållbarare lösning. Ofta invaggas vi i en falsk tro om vår levnadsstils och vår konsumtions hållbarhet, trots att fakta talar emot det. Det händer att det alternativ vi väljer kanske är hållbarare än något annat alternativ, men det innebär ju inte per se att det faktiskt är ett hållbart alternativ.

Vi känner till sanningen! De produkter vi använder dagligen är alltför ofta tillverkade i förhållanden som vi inte skulle godkänna på hemmaplan, de förstör miljön på sätt som vi sedan tiotals år tillbaka fördömt här i Finland, de tillverkas av människor som utnyttjas på ett sätt vi inte ens kan tänka oss själva att bli utsatta för eller utsätta någon för, trots att vi känner till det utsätter vi andra för det. Vi får således leva med den kunskapen, den skammen och försöka legitimera vår position så gott vi kan, ofta genom att osynliggöra de direkta konsekvenserna av våra handlingar. Trots att vi agerar lokalt, måste vi lära oss att tänkta globalt. Vi måste vara redo att ta vårat ansvar för det kollektiva, vilket i dagsläget bl.a. innebär att avstå en del av de bekvämligheter vi har vant oss med.

Vi har även märkt att den fria marknaden som kapitalismen förstår den, är en lögn och produktion enligt utbud och efterfrågan endast en ridå. I ett system som är uppbyggt på ständigt ökad vinst och ständiga krav på vinst så prioriteras produkter vilka ger vinst. Dvs. produkter vilka är billiga att tillverka och så beroendeframkallande som möjligt. På så vis kan dessa produkter säljas i mängder eller till ett ovanligt högt pris, helst både och. Deras efterfrågan skapas genom aggressiv marknadsföring, genom forskningsresultat som är gjorda på enligt marknadens villkor och genom lagar som har skapats på grund av lobbyverksamhet. Produkter vilka är allmännyttiga eller tjänar mänsklighetens eller miljön hållbarhet prioriteras inte i en kapitislistisk marknadsekonomi. Rädslan och tron att om kapitalismen går i kras, så stannar utvecklingen upp, att vi går hundratals år tillbaka i tiden är även den felaktig. Endast om de teknologiska innovationerna är öppna, om vi tillsammans har möjlighet att utveckla dem öppet, utan tvång på vinst eller behov av att gömma undan och hålla hemligt kan vi tillsammans producera uppfinningar som är hållbara och gynnar mänskligheten och miljön.

Val

Valet handlar om löften, konkreta löften för förändring och ideologiska löften om värderingar. Efter att regeringen bildas och politiken kommer igång går ofta de konkreta löftena i spillror och spjälks upp i kompromisser. Vilket är en nödvändighet i storskaligt gemensamt beslutsfattande. Men kompromisserna vi ser just nu ryms tyvärr endast på en väldigt liten skala av förändring, de fortsätter att bygga vidare på en marknadscentrerad kapitalistisk värld. De små förändringar vi får till stånd kan göra livet lättare och bättre i små portioner för små grupperingar. Men världen går åt helvete trots det. Vi kan inte längre blunda för den globala ekologiska kris vi har fått till stånd. För massutrotningen av arter, förstörandet av livsmiljöer, förslavandet av våra medmänniskor. Vi kan inte blunda för det faktum att vår livsstil, våra privilegier har under hundratals, tusentals år byggts upp genom att utnyttja och förslava medmänniskor, naturen runtomkring oss och i förlängningen oss själva. Vi har blivit mästare i självbedrägeri och det är dags att erkänna för oss själva att vi lever över våra tillgångar, att vi tar för stor del av kakan och istället försöka visa hur ett hållbart samhälle kunde se ut.

För att kunna nå ett sådant mål, en sann förändring, krävs en stark ideologi, en start hängivenhet och beslutsfasthet, en dröm om något bättre. Vi måste hjälpa varandra hjälpa varandra. Staten är vår. Det är vårt verktyg, som vi kan använda till att styra våra liv åt det håll vi vill. Vi har vant oss med att ha en auktoritet som bär ansvar för oss, en lärare för vår kunskap, en läkare för vår hälsa, en politiker för vårat samhälleliga engagemang. Låt oss då se till att vi använder vår stat som en auktoritet för att leda oss in i ett hållbart liv, tills att vi en dag känner oss själva, våra gemenskaper och vår omgivning väl nog för att fatta de besluten som krävs, i våra närgemenskaper.

Jag grävde ner den finaste tanke jag haft.
glömde var,

– om den växte sig stor

Gräver gropar lite varstans

Jag är en avlad arbetshäst, för perfekt för att inte nyttjas.

Hur skall vi gå tillväga för att nå den drömmen?
Vi måste börja där vi är:
Vi börjar med basinkomst

För att kunna leva och utveckla oss behöver vi trygghet, det första steget mot ett hållbart samhälle är att se till att alla har något att leva av. Mat på bordet, tak över huvudet och möjligheten att engagera oss i något meningsfullt. Helst något sådant, som inte är en så liten del i en enorm kedja att vi inte har en möjlighet att själva förstå oss på vad det vi gör egentligen innebär och vilka följder det har, ingen skall ofrivilligt behöva vara en kugge i en förstörande kraft.

Vi kan inte nedmontera kapitalismen över en natt. Men en början är att dela på resurserna så att ingen behöver slava, samtidigt som någon annan vältrar sig i överflöd. Här kommer basinkomsten in. Undersökningarna visar att tid är den största bristvaran i vårat samhälle. Alla behöver vi tid för varandra. För att kunna leva hållbart måste vi sakta ner samhällets takt. Och för att göra det behöver vi alla ha en enkel basinkomst tryggad. Samhället är till för att trygga allas lika möjlighet till ett hållbart liv.

Resurserna hittar vi t.ex. i försvarsbudgeten, i stöd för storföretag som redan gör enorma vinster, i att sätta ett tak på inkomst och ägande osv. Där det ser ut att finnas för mycket resurser, finns det troligen för mycket resurser. Målet är ett lika, och hållbart liv för alla.

Vi kommer att behöva en del begränsningar

Förbjud det som förstör vår planet. Det finns ingensomhelst motivering som kan rättfärdiga det faktum att vi har möjlighet att konsumera produkter som är tillverkade genom slavarbete eller produkter som förstör livsmiljöer, där vi bor eller på andra ställen på jorden. Så länge som vi upprätthåller en nationalstat, en enorm mekanism med möjlighet att stifta lagar och upprätthålla dem så har vi en enkel möjlighet att förbjuda tillverkningen, importen och försäljningen av sådana produkter.

Ingen ska behöva vara miljonär eller expertforskare på något område för att kunna leva hållbart. Det kan inte krävas i dagens läge att alla ska ha insyn eller möjlighet att sätta sin in i varje produkts livscykel, därför ska produkter som inte kan anses hållbara inte finnas tillhands. Ingen skall medvetet kunna, eller omedvetet behöva tvingas till, att använda dessa produkter.

Trygga rättigheten till att leva ett gott liv

Rättigheterna till de resurser naturen har att erbjuda tillhör alla de som lever i den naturen, människor och andra arter. Storföretag skall inte ha möjlighet att monopolisera, äga och utnyttja dessa resurser för endast ett fåtal personers vinning. Då vi dessutom ser att alltför ofta är vinsterna privata men riskerna gemensamma. Att några få aktieägare eller chefer blir rika samtidigt som naturen och de som lever i den får betala tiofalt.

Endast om de naturtillgångar som finns behövs, och kan användas på ett hållbart sätt, kan vi ta dem i bruk. Och då göra det i endräkt med naturen och sedan dela på de resurser som skapas. Inget enskilt företag eller enskilda personer skall få ensam vinning. Det är inte hållbart. Med vår gemensamma stat som sköld kan vi förbjuda dessa företag, genom vilka resurserna glider in i några få fickor och naturen utarmas och utnyttjas. I Finland kan dessutom börja med att genast ratificera ILO169-konventionen om ursprungs- och stamfolks rättigheter och ge samerna tillbaka de land de behöver.

För att leva behöver vi gemenskaper

För att se till att hitta alternativ till den globala kapitalismen och på så vis sätt att leva hållbart på jorden, skall de som kan och vill bygga upp hållbara gemenskaper stödas och få tillgång till de resurser som krävs. Låt dessa gemenskaper formas på statsägd mark om så vill, låt de som bor i hyreshusen ta huset i besittning. Låt de grupper som söker eller har hittat nyckeln till ett hållbart liv, såväl ekologiskt som socialt – bli modeller för andra, låt dem bli knutpunkter ur vilka information och exempel om hållbar samlevnad, om ny teknologi, om utveckling som är hållbar sprids.

Det finns inte endast en lösning på hur ett hållbart liv ser ut. Vi behöver en mångfald av gemenskaper vars grundval är att fungera tillsammans på ett sätt om inte förstör deras egen eller någon annans omgivning. Där ord som fred och kärlek inte behöver vara naiva utopier. Vi måste stödja uppkomsten och utvecklandet av dessa gemenskap till fullo, samhället måste erbjuda tid, plats och möjlighet för oss att finna varandra. Och vi måste utnyttja och skapa dessa möjligheter. I dagens hektiska, individualistiska, ensamma värld finns inte det utrymmet. Kapitalisternas rädsla att vår samhörighet är deras fall gör att våra försök att organisera oss motarbetas av statsmakten. Vi måste bryta våran isolering, och sluta bygga gemenskaper enligt de modeller som marknaden erbjuder. Det är dags att bygga gemenskaper på de villkor vi vill, samtidigt suddas gränserna för det privata ägandet ut, vi ser att vi som individer kan nå längre än bara oss själva. Vi blir ett kollektiv, en gemenskap. Utan dessa gemenskaper kan vi inte leva ett hållbart liv.

Det lyser signaleldar i skogen.
Då gatlamporna och skärmarna släcks, tänds eldarna.

Vi samlas kl. 18.42.

Vi samlas då solen går ner.

Imorgon stiger vi fram.

Vi behöver utbildning

För att klara av ett liv tillsammans med andra behöver vi tre grundläggande kunskaper, vi behöver lära känna oss själva, för att då vi ser orätt kunna stå upp och säga till, för att se till att de resurser och kunskaper vi förvärvat inte går till spillo. För att kunna respektera och värna om andra och annat måste vi respektera oss själva och våga vara den vi är.

Vidare behöver vi lära oss fungera i grupp och kunna konsten att organisera oss, i en grupp har alla inte samma kunskaper eller förutsättningar till att lösa alla problem. Men då vi kan organisera oss och fungera i grupp utan att förtrycka andra eller oss själva kan allas kunskaper lyftas fram. Tillsammans lyckas vi lösa alla problem.

Som tredje kunskap behöver vi veta hur vi söker information, och hur vi evaluerar den och omsätter den i praktiken. Utbildningen ska inte fokusera så stort på att erbjuda samma information åt alla vare sig de är mottagliga för den eller inte. Det finns et överflöd av information tillhands och vi måste framförallt lära oss handskas med den. Med dessa tre grundläggande kunskaper bli ingen kris för stor. Utbildningen skall hjälpa oss att lära sig hur man skapar en gemenskap och fungerar hållbart i den.

Tilldela de grupper som fungerar hållbart autonomi

Låt de mindre grupperingar som formats och som hittat en lösning på ett hållbart liv själva få bestämma om sin närmiljö och sin gemenskap. Att tilldela autonomi och spjälka upp staten i mindre enheter innebär inte kaos. Tvärtom, när bestämmandet om närmiljön kommer direkt från de personer som lever där blir de hållbarare. Att ha mindre enheter som fungerar autonomt innebär inte att stora enheter inte kan existera. De mindre gemenskaperna kan samarbeta kring frågor som berör dem alla. Men beslutsfattandet går nerifrån upp. På så vis tryggas ett hållbart liv för alla. Vilket vårat nuvarandesystem inte lyckats med.
Världen kunde vara en plats där vi alla går med på vissa grundvalar. Dvs. att värna om vår närmiljö, att inte förslava varandra eller utnyttja någon för egen vinning. Att vi delar på resurserna och hjälper de som behöver hjälp, inom vår planets rimliga gränser. Risken finns att vi alla inte kan leva hållbart. Allt hittar sin balans inom sin tid.

Gråt inga tårar för en förlorad nationalstat –
det är inte ett förlorat samhälle.

Vi måste öppna gränserna och nedmontera statsapparaten

Att vi lever inom en nationalstats gränser, försvarar dem, samtidigt som vi exploaterar miljön och människorna utanför våra gränser (och innanför) är en skam. Alla ska ha möjlighet att bygga en hållbar gemenskap. Jorden tillhör alla. Så länge som vårat samhälle är uppbyggt på förtryck, hot om våld och utnyttjande av andra kommer vi alltid att vara rädda. Rädda för att vi ska gå samma öde till mötes. Därför måste vi först och främst ändra det samhälle vi lever i för att få tillbaka tron på mänskligheten.

Så småningom, i takt med att allt flera autonoma grupperingar bildas och i och med det fungerande övergripande organ även skapas, kommer det vilket vi nu upplever som en statsapparat att nedmonteras och ersättas med mera organiska, inte lika stela funktioner för samråd mellan dessa autonoma grupper, konstgjorda gränser kommer at bli överflödiga, liksom en gräns mellan ett land inte betyder något för en uggla, en älg, en mossa eller en elefant.

Mål

Realpolitiken är en sekundär fråga då det gäller valet. I valet söker vi efter en person med rätt värdegrunder, vi söker en dröm, vi söker någon med perspektiv och en stark hängivenhet att arbeta för den världen. Om jag som politiker inte först bygger upp en stark värdegrund kommer jag att falla in i samma led av långsam reform som i dagens läge ofta leds av den snabbare och effektivare lobbyverksamheten.

I mitt korta manifest målar jag upp en möjlig väg mot ett bättre, hållbarare sätt att organisera oss som människor för att leva. Ju närmare utopin vi kommer desto suddigare och drömlikare blir mina tankar. Det är inte en eller några personers dröm som skall besannas. Det är den slags individualism och strävan efter egen vinning som har lett till vår värld ser ut som den gör. Vi börjar idag med att arbeta för att gemenskaper där alla kan hitta sin plats kan skapas, och sakta men säkert rör vi oss mot den värld vi sedan drömmer ihop tillsammans. En kollektiv utopi om vi så vill.

Vi är redan på väg mot en mer pluralistisk värld. Drömmen är en flerstämmig, kollektiv värld, där vi kan ledas av några enkla gemensamma grundvalar, att ingen skall behöva förstöra den miljö de lever i eller en miljö för någon annan, att ingen skall behöva vara förslavad eller förslava. För att komma hit måste vi börja med att sakta ner vårat tempo och iaktta och förstå vad det är vi håller på med. Skala av de många höljen som döljer sanningen och inse att innan vi vet att alla har det bra, så kan inget sant framsteg nås. De framsteg vi talar om nu, är uppbyggda på motgångar för någon annan. Den frihet vi åtnjuter idag är endast en kuliss. Vi kan låta oss tro att vårat samhälle och det överflöd vi har inte är uppbyggt på andra människors arbete, och utsugningen av naturen. Att en oändlig tillväxt är möjlig.

Eller så kan vi söka en ny väg att gå, inte genom att göra minimala förändringar vilka fortsättningsvis upprätthåller samma gamla förhållanden och endast gömmer dem bakom nya fina kulisser, vi kan också sluta skuldbelägga, förevisa och peka finger. Och i stället endast använd våra krafter på att söka och visa på den vackra väg vi hittar, tillsammans. Vi kommer att bjuda in andra till att bli inspirerade och själva skapa sina gemenskaper. Och vi kan bli inspirerade av andra gemenskaper, nuvarande och kommande.
Tillsammans kan vi mötas för att dra upp riktlinjer, övergripande idéer, och för att de med resurser kan dela med sig av dem. Vi söker alla efter en gemenskap. Vi behöver alla en gemenskap. Det finns ingen tvekan om att den industriella produktionen måste minska, att den kollektiva samvaron måste öka. Att gränserna ska öppnas. Gemenskaper formas som bäst, låt oss också slå ihop oss. Ta staten tillbaka som vårat verktyg för att förverkliga våra gemensamma drömmar, använda statsapparaten för att göra nedmonteringen av kapitalismen så fredlig och smidig som möjligt. I framtiden får vi förhoppnings nedmontera den strikta nationalstaten och skapa en mer hållbar form av gemenskap och liv. Och en dag är den globala kapitalismen endast ett sorgligt kapitel i historien, likt feodalstaten.

Latent!

Den skymtar genom oss.
vår ouvertyr upptakten
vår värld.

Tillsammans

vår hymn till livet
ett kantat för att hela det liv vi tror att vi krossat.
Vi är älskare älskarinnor.
Vi är bröder systrar.

Lugnet som heter liv rusar genom dig.

Det är då vi möts.

Vi väntar på varann.

Det är vår ode till en brusten värld.